UNBREAKABLE

Det är nu lite mer än en månad kvar tills en del av min familj kommer och hälsar på. En stor del av mig vill mer än gärna att den dagen skulle kunna vara idag, men samtidigt så är jag väldigt tveksam över det hela. Att ha varit borta från allt jag en gång visste och kände mig trygg med, har nu gjort att jag vant mig med denna livsstil istället. Hur ska jag nu ställa om mig själv, igen, till en annan kultur. Det finns en rädsla inom mig, som undrar om det kommer att kännas som att ingenting har förändrats, utom mig själv, när jag kommer hem. Hur kommer jag att lägga detta år bakom mig, kommer det att kännas som att det aldrig har hänt? Som om jag bara drömt allting?

Året som passerat har varit väldigt händelserikt. Jag har provat på nya saker och testat mina gränser så gott jag kan. Jag har befunnit mig i situationer, som jag aldrig kunnat tänkt mig tidigare.

När tiden är slut och det är dags att bege sig tillbaka till Sverige vill jag känna att jag verkligen utnyttjat alla möjligheter som befunnit sig framför mig. Jag vill vara nöjd med min insats av detta år, och samtidigt vara stolt över hur jag klarat av detta.

Innan mitt utbytesår startade, tänkte jag att ett år var en lång tid. I julas kändes det nästan som att det var en evighet kvar tills det var dags att flyga tillbaka till norden. Nu har jag nästintill panik över hur lite tid det är kvar. Ett år låter rätt mycket, men i verkligheten så är det inte det. Det gäller att ta vara på tiden och ha kul! Tiden som är kvar kommer jag att spendera med mina vänner och min värdfamilj. Softball kommer att ta över en stor del av tiden och dessutom det som är kvar utav skolan. En sak som är säker i alla fall, är att jag är stolt över mig själv hur jag klarat av detta år.

”An exchange year is like a ride on a roller coaster.
First, it is determined to ride it and I was fascinated by the idea, then it goes fast.
You must enter and then comes the uneasy feelings. Then there are high and lows.
But then it goes very quickly.
In the end, one is a bit sad that it’s over, a little proud that you survived it, pleased again to have solid ground under your feet and really would love to sit on and ride again”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s